Issadissas Blogg

Issadissa iakttar och kommenterar samtiden

Naturens hämnd och basnäringarna #blogg100

with one comment

PICT0614

Skogen, järnet och vattenkraften. Den heliga svenska treenigheten som välfärden är byggd på.

Jag är uppvuxen i Örebro. Även om det var en stad som var känd för kex- och skofabrikerna, så påstods vi bo i Bergslagen. För oss som kände Sverige innan strukturomvandlingarna på 70-talet och globaliseringen som ständigt pågår och informationssamhället som vi nu lever i så byggdes Sverige på skog och järn. Skog finns det i Bergslagen, järn bearbetades i Bergslagen. Att bo där kändes som att bo i hjärtat. Att bo i det område som driver landet framåt.

Nu har nästan all bruksverksamhet lagts ner. Stånghamrarna har tystnat. Masugnarna släckts. Och nu beskrivs Bergslagen som något helt annat. Jag har följt serien ”Jordskott” och sett filmen ”Cirkeln”. Jag tittar gärna på Jan Jörnmarks bilder från övergivna platser – tillexempel från Kvarntorp i Närke. Att bo i Bergslagen är att bo i en dåtid, ett föredetta, i något som förlorat sin mening, men där SKOGEN spelar en huvudroll. Jag är djupt fascinerad. Skogen håller på att återta herraväldet. Den mörka mystiska skogen med krafter vi inte förstår, krafter som kanske är onda men i alla fall skrämmande eftersom vi inte förstår.

Skogen, naturen slår tillbaka. Vi har skövlat och grävt, sprängt och sprutat gift. Och nu har skogen, marken samlat sina krafter och ska återställa balansen. Som när enterna fått nog i ”Sagan om de två tornen”. Ett tema som också går igen i ”Fortitude”. Ett tema i tiden helt enkelt?

Ps. Jag kommer att återkomma till ”Cirkeln” som jag tyckte var en fantastisk bok och en väldigt bra film. Ds.

Annonser

Written by Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen

april 24, 2015 den 1:16 f m

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag förstod inte hur stor betydelse skogen hade för mig innan jag flyttade ifrån Sverige. Nu har jag förstått att den är en stor del av min svenska identitet. Jag tror väldigt många svenskar känner som jag även om de kallar sig ”stadsmänniskor”. Träden, barren på marken, blåbärsriset, stenarna, dofterna, djuren och den positiva känslan av att få vara ensam, det är underbart! Här i Tyskland finns skog men så otroligt mycket människor att det inte blir densamma som i Sverige.
    Hälsningar Linnea i Bayern

    lanclin

    april 24, 2015 at 12:51 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: