Issadissas Blogg

Issadissa iakttar och kommenterar samtiden

Ensamhet, plåga eller gåva? #blogg100 dag 12

with 6 comments

DSC_0536ros

Symboliken i den här bilden lämnar jag över till betraktaren att spekulera kring

Att få vara alldeles för mig själv, för att jag vill det, det är bland det bästa jag vet. Det känns outsägligt lyxigt, närapå förbjudet. ”När jag vill det”. Det var egentligen det viktiga.

Ensamheten är så orättvist fördelad. Bland människor och under en livstid. Det finns så många människor som känner sig ensamma, övergivna, utanför. Det finns så många människor som håller på att explodera för att de aldrig får vara ensamma. Jag har varit i båda lägren. Just nu simmar jag ut och in ur ensamheten. Varannan vecka lever jag i ett sammanhang med mina barn med matlagning och läxor och samtal och småbråk och litet tjat och många kramar och varannan vecka kan jag hämningslöst ägna mig åt det som faller mig in (de timmar när jag inte jobbar, förstås). Ibland betyder det att jag vill umgås med andra människor, ibland betyder det att jag vill sitta alldeles för mig själv och läsa eller titta på Netflix eller skriva eller bara dricka te och äta glass.

Jag skulle vela dela med mig litet av min njutbara ensamhet till mig själv som småbarnsmamma eller till någon annan som inte har en minut för sig själv. Och sätta in litet av barnveckornas intensitet på gemenskapskontot så jag kan ta ut litet av den känslan av sammanhang när barnen har blivit stora, när jag bara behövs som närvaro och förankring.

Written by Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen

mars 12, 2014 den 5:01 e m

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Åh vilken vacker bild! En sån där som man inte riktigt hittar ord för! Vacker? Jo, men nog kan man utläsa känslor i den också.

    Ninna

    mars 12, 2014 at 7:19 e m

  2. Som dubbelarbetande småbarnsmamma så är ensamhet definitivt en lyx som man längtar efter 🙂

    Ann-K

    mars 13, 2014 at 9:14 f m

    • Verkligen. Jag är i en annan fas nu. Men som jag längtade ibland när det var som mest intensivt.

      Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen

      mars 13, 2014 at 12:13 e m

  3. […] Men ensamhet är ju tudelat i högsta grad – det kan var det hemskaste man kan vara med om och det kan vara en absolut välsignelse. I mina tröttaste och svartaste stunder känner jag mig ekande ensam, vilka som än är i närheten. Och nu, när jag skriver det här har jag haft ett drygt dygn i välsignad ensamhet och ser fram emot ett dygn till i samma välsignade tillstånd.  Jag njuter av att få bestämma själv över tiden och maten, jag låter tankarna fara iväg, tumla runt och kanske landa med något vettigt, uppiggande eller ingenting alls. Just nu är jag i Snusmumriken-ensamheten. Den självvalda, underbara. (Jag har skrivit om det här förut.) […]


Lämna en kommentar