Issadissas Blogg

Issadissa iakttar och kommenterar samtiden

Snart inleds säsongen av sanktionerat övervåld

with one comment

image

Personerna på bilden har ingenting med texten att göra. Och tack till Wanås skulpturpark och Per Kirkeby för att ni inspirerar den tänkande allmänheten.

Eller det som tjockhudingarna kallar det – nollningar. Jag kom ihåg redan när jag i högstadiet hörde om att det på tekniska gymnasiet i den lilla staden där jag växte upp förekom aktiviteter där den enskilde helt plötsligt beordrades göra saker. Klättra på stegar, äta konstiga saker, överhuvudtaget synas och bedömas.

Och jag var så oändligt glad att jag bara skulle glida in någonslags reserverad gemenskap med andra mer eller mindre självmedvetna och obekväma flickor i en hum-klass. Det fanns inte med i min tankevärld att det skulle förekomma några initiationsriter där.

Många försvarar nollningarna, säger att ”det har ju alltid förekommit” (och, typ, ingen har ju dött än…..) och det är ett sätt att få nykomlingar att ”känna sig välkomna”. Hur obehagligt människor än har upplevt sina egna nollningar så är det märkligt många som senare försvarar företeelsen och som dessutom verkar se fram emot att själva utsätta andra för förödmjukelser, obehagligheter och ibland även fysiskt våld. För obehagligheter och förödmjukelser ser jag absolut som våld också, bara det att det är psykiskt och inte lämnar fysiska spår.

Så till slut är det dags att ställa frågan – vem ska bestämma om det är roligt med nollningar? Tjockhudingarna eller vi med tunn hud och sköra själar? Överallt annars i samhället skulle svaret vara självklart. Men nollningarna verkar vara heliga. Någon som förstår varför?

Annonser

Written by Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen

augusti 5, 2016 den 5:13 f m

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Resonemanget påminner mig om när vi ifrågasatte muntan man fortfarande hade 65. Fullständigt meningslös oerhörd nervspänning, vars slumpvisa frågor inte gav någon som helst rättvisande bild av vad man kunde eller inte kunde. Jag minns fortfarande frågorna jag fick, och eftersom jag hade fantastisk tur i mitt sämsta ämne – fick fråga på det enda kapitlet jag öht läst – verkade jag nu kunnigare i det än i mina bästa.

    ”Det var en test på mognaden”, var argumentet. Idag, på min ålders höst, skulle jag aldrig klara det… Gör det mig mera omogenän vid 18?

    lenaikista

    augusti 5, 2016 at 6:22 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: