Issadissas Blogg

Issadissa iakttar och kommenterar samtiden

Jag kommer inte att vara den sista

with 3 comments

Jag har precis trotsat högsommaren och sett de åtta avsnitten av ”Stranger Things” på Netflix. Jag lovar att ni kommer att höra mer om den serien. Den släpptes 15 juli och har redan etiketterats som en kultserie. Vilket jag såg i en artikel i Variety som jag fick fram när jag googlade på serien. Och då måste ju det vara sant. Det var Aktivistvalkyrian som sett några minuter på första delen och frågade om jag också ville se. Sen var jag fast, totalt fast bara efter några scener.

Det är en mash-up gjord av människor som älskar populärkultur. Av människor som har sett och älskat ”Alien” och ”Aliens” (vi struntar i 3:an och 4:an), som har sett och älskat ”E.T.”, som förhåller sig till 80-talet som det årtionde då mycket började växa, då förändringar påbörjades. Som förhåller sig till amerikanska hålor i mellanvästern som om det är där AMERIKA finns. Som återberättar den eviga sagan om hierarkierna i high school, om nördarna, om fotbollskillarna, om cheerleader-tjejerna och om hur viktigt det är att agera inom den roll du tilldelats. Den roll du fått baserat på ditt utseende, din fallenhet för sport eller naturvetenskap, hur anpassade dina föräldrar är.

Utan ”Alien”, ingen ”Stranger Things”. Ingen ”E.T.”, ingen ”Stranger Things”. Utan 80-talsfilmerna, ingen ”Stranger Things”. Det är referenser (”easter eggs”) hela tiden. Som ju är enormt roliga att försöka hitta först – bara det är ju som ett sällskapsspel i sig. Referenserna finns i allt – vad karaktärerna gör, vad de har på sig, vad de säger, vilka skådespelare som valts och så naturligtvis – hela historien i sig.

Men även om en nu inte uppskattar sällskapsspelet ”Hitta Easter Eggs” så är ”Stranger Things” en njutbar serie som förhöjer livskänslan. Dra för gardinerna (om solen nu fortfarande skiner), fixa litet godis eller snacks, sätt dig på något mjukt ställe, sätt mobilen på ljudlöst.

 

Annonser

Written by Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen

augusti 4, 2016 den 5:34 f m

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Såg den också – nästan i ett sträck. Sen såg jag på imdb att den var för ungdomar. O då kände jag mig ungdomlig oxå. 🙂 Bra med laptop – maken förstår sig inte riktigt på just min svaghet för sånt här…

    lenaikista

    augusti 4, 2016 at 3:08 e m

    • Att ha flera skärmar i ett hushåll är utmärkt för husfriden. Även om man älskar varandra över allt annat är det ju inte säkert att man har samma smak. Dessutom samtidigt.
      Fram för skärmmångfald! 🙂
      Dessutom – ”för ungdomar”. Nötter som skriver sånt!

      Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen

      augusti 4, 2016 at 6:13 e m

      • Skärmmångfald var ordet! Bra för kärleken 👍

        lenaikista

        augusti 4, 2016 at 8:11 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: